Två nya utbildningsfilosofiska böcker och en bokrelease

0
627

Att kalla sig för utbildningsfilosof är en hädelse. Det fick jag tidigt lära mig som forskare. Det gör man bara inte. Helst ska man ha varit död minst några år innan man säger att man arbetar med utbildningsfilosofi. Vilket ju är en filosofisk utmaning i sig.

Men idag vaknade jag upp och kände att kanske har det nu blivit dags för att kalla en spade för en spade. Jag har nu skrivit färdigt två ganska så filosofiska böcker om utbildning som jag vet har påverkat tusentals lärare på djupet i deras yrkesvardag. Filosofi kan nämligen göra stor skillnad rent praktiskt. Därför tänker jag häda en stund och här kalla mig för utbildningsfilosof. Alltid retar det någon! Därför bjuder jag också här in dig till en utbildningsfilosofisk bokrelease den 18:e maj 2022 på Chalmers, se officiell inbjudan här samt även längre ner i detta inlägg. Har dagen passerat när du läser detta, så låt oss ändå här spekulera lite utbildningsfilosofiskt kring mina två nya böcker.

Egentligen är det ju helt ointressant vad jag går runt och kallar mig. Den mer intressanta spaden vi kan prata om är ju innehållet i de två böcker som nu finns färdigskrivna, och huruvida det kvalificerar som ”filosofiskt”. Vad är det som gör att jag har mage att sammantaget kalla dem för en utbildningsfilosofi? Låt mig då först kort berätta vad böckerna handlar om och vad som eventuellt är lite filosofiskt med dem. Sedan tänkte jag gå in på det generella utbildningsfilosofiska mönster som förenar dem.

De två utbildningsfilosofiska böckerna

Boken “Den vetenskapande läraren” utkom i februari 2021 och beskriver hur lärare på olika nivåer i utbildningssystemet själva kan utveckla sin undervisning vetenskapligt. Data samlas in som synliggör effekter av olika utvecklingsidéer och gör lärares utvecklingsarbete mer tidseffektivt. Rent praktiskt är det ganska enkelt. Lärare reflekterar i ungefär tre minuter när de har prövat en ny pedagogisk idé i sin vardag. Reflektionerna samlas in för vetenskaplig analys på skolan, av skolan. Skolledarförbundet skrev i sin recension: ”lärare jag pratat med ville gärna prova på modellen. Den är ganska enkel, som det mesta annat som blir framgångsrikt.”

Enkelt i praktiken förvisso, men på ett filosofiskt plan är implikationerna av att arbeta så här relativt vittgående. Det har vi kunnat bevittna på många ställen, vilket beskrivs i boken genom elva konkreta exempel runt om i Sverige. Läraryrket stöps om i grunden när bokens innehåll en vacker dag om sisådär 30-120 år kanske anammas brett av professionen. Om lärare producerar sin egen evidens i skolvardagen får vi nämligen ett kliniskt forskande utbildningssystem, ungefär så som sjukhusen har arbetat i över hundra år nu. Det hela har därför en filosofisk magnitud, tänker jag. Totalt omtänk. Strax efter att boken kom ut skrev jag ett filosofiskt debattinlägg om skolans systematiska kvalitetsarbete här.

Boken “Den värdeskapande eleven” utkom i april 2022 och handlar om en pedagogisk idé kallad värdeskapande lärande – elever som lär sig mer på djupet genom att få skapa värde för andra. Arbetssättet stärker elevers studiemotivation och studieresultat, och gör det även roligare att arbeta som lärare. Effekterna är oerhört starka, visar våra vetenskapligt publicerade effektstudier. Detta verkar också vara ett nytt sätt att arbeta för de allra flesta lärare idag, även om själva grundidén inte är ny. Vi talar här om den kanske äldsta utbildningsfilosofiska idén genom tiderna, som låg till grund för medeltidens skråväsende och deras yrkeslärlingar.

Även här är implikationerna enorma på ett filosofiskt plan. Särskilt jämfört med det jag brukar kalla för ”meningslöshetsskolan”, eller ”zombieskolan”. För det finns många elever som inte upplever vardagen i skolan som särskilt meningsfull alls. Fylleriövningar fungerar inte på dem. Då vandrar de i stället runt som zombies i korridorerna, kanske hoppar de rentav av skolan och inleder en brottslig karriär. I dessa elevers ögon utgör värdeskapande lärande det största av omtänk. De får nu, som en formell och obligatorisk del av skolarbetet, börja fundera över vad de kan göra som blir till nytta för någon annan än dem själva. Sedan får de skrida till verket. Inte en dag för tidigt tänker jag. Även efter denna andra boks publicering skrev jag ett filosofiskt debattinlägg, se här.[4]

I min avhandling från 2016 vågade jag kalla denna boks grundidé för en utbildningsfilosofi, dock med ett förmildrande frågetecken sist i titeln. Det slutliga svaret på om detta är en utbildningsfilosofi eller inte får nog komma efter min hädangång, tyckte då flera forskarkollegor. De uttryckte sig såklart mer diplomatiskt – ”först långt senare vet vi om detta är en ny utbildningsfilosofi” samt “du kan vara helt säker på att det inte är en utbildningsfilosofi du har kommit fram till”. Men i morse klockan fyra tröttnade jag på att vänta på min död. Jag vill filosofera med dig här och nu, medan jag ännu lever och kan höra just dina tankar, samt därigenom utveckla mina egna tankar vidare.

Hur som helst, på framsidan av avhandlingen satte jag den figur som sammanfattar det filosofiskt nya här. Jag beskrev också mer i detalj vad jag ansåg vara det filosofiskt nya, på sida 69-74 i avhandlingen. I min nya bok för värdeskapande elever fick samma figur vara med, där ser den ut så här:

Det generella filosofiska mönstret: Work-learn balance

Även om de båda böckerna kan och bör läsas fristående, så hänger de ändå ihop. Gemensamt är att detta handlar om hur vi människor kan uppnå en bättre balans i tillvaron mellan å ena sidan värdeskapande arbete för andra (”work”) och å andra sidan eget lärande (”learn”), något jag kallar för work-learn balance. Sådan balans gör oss människor mer engagerade och motiverade genom en stärkt känsla av mening och syfte i livet. Första boken hjälper lärare att stärka sitt fokus på det egna lärande. Andra boken låter elever få använda sina kunskaper i försök att skapa värde för andra. Obalansen är alltså åt motsatt håll för lärare jämfört med för elever, trots att de tillbringar en stor del av sina dagar tillsammans, rentav i samma klassrum.

Obalansen beror i grunden på att utbildning och arbetsliv är som olja och vatten. De två världarna har så olika kulturer, värderingar och normer att de är som två gigantiska silos bredvid varandra utan nästan någon kontakt. På varje skola finns i bästa fall en stackars medarbetare som har till uppgift att försöka berätta om kopplingarna. Vi talar här om studie- och yrkesvägledarna, som på sina axlar oftast själva får bära ”hela skolans ansvar” att koppla ihop skola och arbetsliv. Få saker kan göra mig argare än hur syvarna skuffats undan i skolan till att enkom handla om vägledande samtal med elever en och en eller i helklass nån gång om året (i gynnsamma fall).

Men åter till filosofi. Båda mina böcker bidrar till ett gemensamt mål, nämligen att skapa en skola i bättre balans mellan ”work” och ”learn”, för lärare såväl som för elever. De har fått var sin handbok, för medicinerna jag vill ordinera dem är varandras motsatser. Sammantaget utgör de båda balanseringarna min utbildningsfilosofi, eller kanske rentav livsfilosofi. När människor varje vecka har god balans mellan eget lärande och värdeskapande för andra, känner de ofta en högre känsla av mening och syfte i livet. Då blir de mer motiverade, engagerade och flitiga. Detta gäller både elever och lärare, och förmodligen de flesta andra människor också. Samhället får då högre kvalitet, effektivitet, fördjupat lärande och bättre lösningar som fyller sin funktion bättre för medborgarna. En figur som finns med i båda böckerna är därför denna:

Efter att andra boken var klar satte jag mig ner och skrev ihop en ganska så filosofisk forskningsartikel om work-learn balance. Det blev för mig en möjlighet att summera mina filosofiska tankar. Jag ska presentera den i ett första utkast på en forskningskonferens i Frankrike i maj, veckan innan bokreleasen. Jag kom i artikeln fram till fyra saker:

För det första är work-learn balance en ny term som beskriver något som vi tidigare inte kunnat sätta fingret på. För hur ska vi kunna prata om något vi inte har ett begrepp för?

För det andra är det ett mer holistiskt sätt att beskriva det mänskliga tillståndet. Vi människor kommer som allra mest till vår rätt, är i vårt rätta element, när vi får uppleva riktigt god balans mellan arbete och lärande.

För det tredje är det en term som möjliggör för ledare inom utbildning och arbetsliv att sätta fokus på något som verkligen kan göra skillnad för oss människor. Vilka i vår organisation har ansvaret för att säkerställa att både medarbetare och elever har en god work-learn balance? Syvarna? Några fler? Alla?

För det fjärde är det ett överbryggande begrepp som underlättar samarbeten mellan utbildning och arbetsliv. När vi kan prata över silo-gränserna om vad syftet är med olika samarbeten mellan utbildning och arbetsliv, så blir det nog lättare att samarbeta bra ihop.

Min forskningsartikel om work-learn balance är just nu i en sedvanligt långdragen publiceringsprocess hos en vetenskaplig tidskrift. Det vore därför fel av mig att lägga upp texten här. Men vill du läsa den redan nu, mejla mig gärna och fråga efter den. Jag kan skicka dig PDF:en.

Bokreleasen på Chalmers

Efter detta försök att filosofiskt förklara mig, eller att ”komma ut” en smula som utbildningsfilosof rentav, är det nu min glädje att få bjuda in dig till en bokrelease på Chalmers. Du är hjärtligt välkommen till Veras Gräsmatta på Chalmers på dubbel bokrelease den 18:e maj klockan 16-17.30. Jag berättar då lite mer personligt om mina två nya böcker. På bokreleasen kommer även tre av mina närmaste kollegor berätta om deras syn på den tolvåriga resa som ledde fram till de två böckernas tillkomst, och som de varit en viktig del av. Professor Mats Lundqvist och docent Karen Williams Middleton var mina handledare under merparten av den forskning de två böckerna bygger på. Carin Sävetun är VD på det IT-företag som byggt det digitala forskningsverktyg vi använt för insamling av data böckerna bygger på. Carin har även varit delaktig som forskningsassistent och medförfattare till många olika texter i den forskning som ligger till grund för böckerna.

På bokreleasen bjuds det på förfriskningar. Det går också att köpa ena eller båda böckerna till rabatterat pris, och få dem signerade av mig. Föranmälan krävs senast 16/5 via länk nedan.

https://forms.gle/tF6zjvZHoepqNSbo7

Så här ser programmet för bokreleasen ut:

  • 16.00 Välkomna
  • 16.05 Författaren Martin Lackéus, forskare på Chalmers, ger en personlig bakgrund kring bokresan
  • 16.20 Mats Lundqvist, professor på Chalmers, ger sina perspektiv
  • 16.30 Karen Williams Middleton, docent på Chalmers, ger sina perspektiv
  • 16.40 Carin Sävetun, VD på Me Analytics ger sina perspektiv
  • 16.50 Paneldiskussion Martin, Mats, Karen, Carin
  • 17.00 Mingel

Väl mött!


[4] Inlägget är ännu inte publicerat, men läggs upp här när så är fallet.