En lärare på ett gymnasium i Kalmar berättar:
”I kursen guide-och reseledare fick mina elever ett särskilt uppdrag. De skulle guida elever som inte har svenska som modersmål. Femton guideelever guidade fjorton elever med utländsk bakgrund under 90 minuter. Speedguidning på lätt svenska på Jenny Nyströmsskolan, Axel Weüdelskolan, Ishallen, Kalmar sportcenter och Kalmar Tingsrätt. Jag hade ett förberedande möte med den tänkta målgruppens lärare. En lärare i svenska som andraspråk för en IMS-klass, språkintroduktion. Efter mötet gick vi tillbaka till våra respektive elever och ställde frågor. Vad är syftet med guidningen, vad ska ni lära er? Mina elever kom fram till att det behövs mycket kroppsspråk, enklare begrepp och förklaringar. Att målgruppen som bjöds in skulle få möjlighet att både lyssna på svenska, lära sig en del om olika verksamheter i olika offentliga lokaler i Kalmar men också om presentationsteknik och kommunikation. Ju mer vi pratade om målgruppen före guidningen desto mer kom de själva på vad målgruppen skulle lära sig och även uppskatta. Allt handlade om att skapa autentiska lärsituationer, mänskliga möten och skarpa lägen. Att det var på riktigt, vilket mina elever har uttryckt ett önskemål om och tidigare uppskattat. Att skapa ett värde för några som är väldigt olika en själv och har en annan kultur, bakgrund och språktillhörighet. Jag observerade att motivationen ökade för att de skulle guida några andra än sig själva. En inre tillfredsställelse med yttre belöning. Sen att de lärde känna varandra, var tvungna att samarbeta på ett annorlunda sätt och fick utsätta sig för oväntade situationer och frågor blev bara en bonus och ännu ett värde. Ömsesidigt utbyte och värde.”