Som ett tecken på att värdeskapande lärande nu sprids allt mer i samhället som begrepp så fick vi vår första “rasande” debatt där värdeskapande lärande nämns. Egentligen handlade debatten om vissa specifika nyanser av den sedvanliga och problematiska uppdelningen mellan traditionell och progressiv utbildning (se t ex denna text om farorna med polariserad debatt). En debatt som “rasat” i hundratals år, utan tillstymmelse till lösning. På hemsidan Skolvarlden.se togs värdeskapande lärande upp i ett inlägg som exempel på hur bildning enligt debattören Mikael Bruér blivit satt på undantag i samhället. Värdeskapande lärande sades vara “…bildningens antites. Som att bildning i sig skulle sakna värde.”
Detta orsakade en del upprörda känslor bland lärare som jobbar med värdeskapande lärande till vardags. Maria Wiman skrev en replik som också publicerades på Skolvärldens hemsida, där hon kallade Bruérs påstående för en “snitsig formulering om man väljer att se världen i svartvitt”. Maria avslutade sin replik med att konstatera att “båda delarna behövs, både kunskap för kunskapens skull och verktygen för att omsätta dessa kunskaper i praktiken om så skulle behövas.”
Debatten kommenterades efteråt på sajten Skola och Samhälle, och liknades vid en debatt mellan Kant och Hegel.
